Nyförvärvet Rajamohan om resan till toppfotbollen: ”Det var lite rörd stämning”

Det började i Tensta. Efter 27 år byter Adhavan Rajamohan förort mot bruksort för att bidra till att utveckla Rödvitt samtidigt som han utvecklar sig själv.

”Det känns mer än rätt att Degerfors tillhör allsvenskan”, säger nyförvärvet.

Glömmingegränd. Port 25. Adhavan Rajamohan växte upp i den mytomspunna förorten Tensta, nordväst om Stockholms innerstad. Grusfotbollsplanen alldeles bakom huset. Den finns fortfarande kvar men har en grågrön konstgräsmatta nu.

I januari byter Rajamohan, 27-årig offensiv mittfältare som tillhört Akropolis IF sedan 2013, förort mot bruksort. Degerfors Idrottsförenings första spelarvärvning inför den allsvenska återkomsten ser fram emot sitt nya liv.

– När man kommer från en stor stad är man van vid att det finns så mycket att göra. Det är klart att det blir en omställning, men det ska bli roligt. Jag vet att fotbollen betyder extremt mycket i Degerfors och det är ju för fotbollen jag kommer dit. Jag lär utvecklas väldigt mycket både som människa och som fotbollsspelare. Det ska bli kul att möta folket i Degerfors och alla fans, säger Adhavan Rajamohan.

Vad vill du uppnå med klubben under ditt första år?

– Det är väl att visa vad Degerfors håller på att bygga. Att kunna utveckla det och bidra med mina egenskaper. Kunna ta Degerfors till nästa nivå, liksom. För jag vet ju att det är en storklubb. En klubb med historia. Det känns mer än rätt att Degerfors tillhör allsvenskan.

Som barn började Adhavan spela fotboll i Vasalunds IF. När klubben ville elitsatsa tog tränaren Per Strömberg istället med sig sina spelare för att bilda ett nytt lag inom Ursvik IK. Strömberg gillade inte tanken på att peta tolvåringar som inte ansågs tillräckligt bra.

– Per har gjort extremt mycket för mig. Han har följt min fotbollskarriär hela vägen. När jag var yngre, när mamma jobbade natt och pappa inte hade körkort, var det Per som kom och hämtade mig i Tensta. Han tog mig till träningar, körde mig till matcher, turneringar… jag åkte ju med honom jättemycket. Jag fick måltider hemma hos honom, berättar Adhavan Rajamohan och fortsätter:

– Han tog hand om mig ganska mycket när mamma jobbade och inte kunde. Det var han som hämtade mig, släppte av mig efter träningarna sent på kvällarna… ville kanske inte att jag skulle åka kommunalt när jag var så liten.

När allt blev klart med Degerfors IF åkte Adhavan hem till Per för att berätta nyheten.

– Det var kanske den första tränaren som verkligen trodde på mig och mina fotbollskunskaper och vad jag kan. Det kändes mer än rätt att kunna berätta det för honom personligen. Säga att det nästa år blir allsvenskan för min del och att det är väldigt mycket tack vare honom.

När Rödvitts nyförvärv pratar om sin bakgrund blir det tydligt att även hans föräldrar spelat en stor roll i den fotbollssaga som började i ett flerfamiljshus i en betongförort utanför huvudstaden. Den som tycker att Erik Lindell är en kämpe känner uppenbarligen inte till Adhavan Rajamohans mamma.

– Som sagt; hon jobbade natt väldigt mycket. På morgonen kom hon och tog mig och min bror till skolan. Hon åkte hem, sov. Sedan kom hon och hämtade oss. Sedan skulle ju jag till träningen. Hon skjutsade dit mig när hon kunde. Hon fick sova i bilen för att få lite sömn innan hon skulle gå och jobba direkt efteråt. Sov i bilen när det var kallt ute. Minusgrader.

Adhavan fortsätter:

Jag gick och tränade, kom tillbaka, hoppade in i bilen och åkte hem. Mamma lagade mat till mig och min bror och åkte sedan direkt iväg för att jobba.

Vad tycker hon om att det här har lett hela vägen till allsvenskan?

– Man kunde se glädjen hos min mamma när jag berättade nyheten för min familj. Båda mina föräldrar var jättestolta. Man kunde se glädjetårar från mammas sida. Det var lite rörd stämning. På ett sätt kändes det som en bekräftelse på att jag ändå har gjort något för mamma nu. Om hon är glad och lycklig känns det ändå bra. Det är väl det här man har spelat mycket fotboll för. Att kunna göra det bra för familjen. Allt slit de har fått gå igenom. Alla bortamatcher, turneringar, träningar… stå där och vänta och frysa. Man får något litet kvitto på att allt det där slitet belönar sig på något sätt.

Bara någon kilometer från uppväxtkvarteren ligger Spånga IP. Här spelade Akropolis IF sina hemmamatcher innan föreningen, i och med avancemanget till superettan, fick flytta till Grimsta IP. Förra året gjorde Rajamohan 19 mål i division 1. Han har varit med om mycket i den vitblå tröjan.

Hur känns det att lämna Akropolis efter så många år?

– Det är lite mixat. Jag har varit där i åtta år. Varit med från division 2 upp till superettan. Det är ganska stort i sig. Men jag ser det positivt också. Det här att kunna byta miljö, kunna utvecklas som person och fotbollsspelare. Jag är för evigt tacksam för allt Akropolis gjort för mig men det känns bra att lämna nu. Speciellt när det är för allsvenskan. Det blir ett stort kliv för mig också. Det känns spännande faktiskt.

Scroll to Top