Ett Blågult landslag med stänk av Rödvitt!
Ett Blågult landslag med stänk av Rödvitt i dressen!
När svenska landslaget den 21 oktober 1945, på Solnas fotbolsstadion, mötte och besegrade Norges landslag med 10-0, kunde man verkligen prata om Rödvitt i Blågult!
Ansvarig tränare för de blågula mannarna var ingen mindre än Istvan Wampetits. Denne hade vid den här tiden just lämnat Degerfors IF efter att ha varit klubben trogen i över åtta år (1937-1945).
I det blågula försvaret återfinner vi i denna landskamp bl a den elegante Olle Åhlund (DIF:s meste landslagsspelare). I kedjan bl a centern Gunnar Nordahl (spelade i Degerfors IF under åren 1940-1944 och gick sedan till IFK Norrköping). Vidare Vincent Persson vid den här tiden trogen Degerfors IF (1943-1949).
Första målet kom efter 42 sekunder
Matchen spelades inför nästan 30 000 åskådare. Redan efter 42 sekunders spel presenterade sig Vincent Persson! Han tvekade en aning om han skulle passa eller skjuta bollen. Han valde att klippa till med sin beryktade vänster. Skottet gick spikrakt och knallhårt mot krysset. Den norske målvakten var på bollen, som det brukar heta, men orkade inte hålla den. 1-0 till Sverige var ett faktum.
I den 12:e och 26:e minuten var det så dags för näste man med förflutet i Degerfors IF att ”måla”. Inte oväntat var det Gunnar Nordahl som noterades för dessa fullträffar.
Man talade om kulram
”Garvis” Carlsson fick en ”smörpassning” en kvart innan pausvilan. Det var bara ”raka spåret” – och pang! 4-0 till Blågult. Det norska laget markerade alldeles för dåligt och bland publiken började man tala om att plocka fram kulramen.
Den andra halvleken vara bara tre minuter gammal när Sveriges femte mål kom. Det var duktige Arne Nyberg, som avancerade kallt mot mål med en norsk back i hälarna. Nyberg sköt från mycket nära håll. Den norske målvakten hade händerna på bollen, men kunde inte förhindra att den letade sig in i målet.
Efter det att ”Garvis” gjort 6-0 såg Gunnar Gren till att göra 7-0 efter fint förarbete av Vincent Persson. När fem minuter återstod av matchen gjorde Arne Nyberg 9-0 och för tionde målet svarade Gunnar Nordahl – då återstod endast en minut av matchen.
10-0 i all ära, men vi ska inte förhäva oss! I relativ ostördhet av andra världskriget hade svensk fotboll fått bygga sig en enastående grund för det som skulle komma efter krigsslutet, visade det sig.
Det fanns länge ett sällsynt tillflöde av högklassiga spelare som gjorde att landslagets UK faktiskt hade en svår uppgift att välja och vraka i överflödet. Det producerades svenska toppspelare i en, som det tycktes, outsinlig ström under en period på 1940- och 50-talet, vilket ledde till OS-guldet -48, VM-bronset -50, OS-bronset -52. samt VM-silver -58 på hemmaplan.
STEN LUNDMARK
Ett Blågult landslag med stänk av Rödvitt i dressen. Eller om ni så vill: Degerfors-träff i landslaget. Fr v: Gunnar Nordahl, Vincent Persson, Olle Åhlund och sist men inte minst Istvan Wampetits. Året var 1945.
Stående fr v: ”Putte” Kock, Arne Nyberg, Gunnar Gren, Gunnar Nordahl, ”Garvis” Carlsson, Vincent Persson, Istvan Wampetits.
Knästående fr v: Olle Åhlund, Harry Nilsson, ”Gurra” Sjöberg, Arvid Emanuelson, Gösta Malm, K-E Grahn.