Erik Hamrén och året i Degerfors IF
Erik Hamrén har som bekant blivit ny svensk förbundskapten efter Lars Lagerbäck. För ganska precis 16 år sedan kom Hamrén till Degerfors för sitt första träningspass som nybliven tränare för allsvenska och folkkära rödvitt.
Det var en måndagskväll i slutet av november månad 1993 som Erik Hamrén ”körde” träningspasset med sina nya adepter i Stora Valla-hallen.
- Jag sätter mig på läktaren… Ja, han övervakade faktiskt träningen, lätt och lekfull ”tvåmålsträning”, från läktarplats. – Det blir bäst så idag. Du får hjälpa mig och hitta rätt bland spelarna, sa Hamrén och vände sig till Stig ”Stisse” Ekman, höstens lagledare i rödvitt, som tillsammans med tränarduon Börje Andersson och Tord Grip framgångsrikt lotsat Degerfors IF till allsvenskt kontrakt.
All vår början bliver svår som det brukar heta ibland. Det fick verkligen Hamrén erfara när han som huvudansvarig tränare i rödvitt fick uppleva hur det blev tvärstopp i den s k hallsvenskan.
Degerfors IF drömde nämligen om att avancera en bit i hallsvenskan, framförallt då till en match mot mästarlaget IFK Göteborg. Men drömmen krossades som sagt brutalt av nyblivna div I-laget IK Sleipner. Detta var i februari månad 1994.
Rent informativt kan nämnas att hallsvenskan var en svensk inomhusfotbollsturnering som spelades årligen under försäsongerna från 1984 till 1995. Arenor var bl a tipshallarna i Växjö, Jönköping och Luleå. Tävlingen avgjordes genom gruppspel och efter det en utslagsturnering mellan gruppsegrarna och de främsta grupptvåorna. Segrarlaget fick status som svenska mästare i inomhusfotboll.
Från 1996 avgjordes inomhusfotbollens mästerskap istället på formatet five-a-side (dvs femmannalag) som vi föredrar att säga. Men nog om detta.
DIF förlorade den allsvenska premiären i Malmö den 4 april med 1-0. En snöplig, men ändå rättvis förlust för Malmö FF var det bättre laget. I DIF gjorde Mikael Öhrman från Strömtorps IK i div IV en bra allsvensk debut.
Men vid hemmapremiären den 10 april så blev det jubel på Stora Valla. Seger med 2-0 mot nykomlingen Landskrona. I den förra matchen mot MFF så föll man på en straff. Denna gång så vann man matchen på en straff. Så det jämnar ut sig som man brukar säga.
Sedan följde förlust mot Halmstad. Oavgjort mot V:a Frölunda och därpå förlust mot såväl Östers IF som AIK.
Den 9 maj kom så den värsta smällen hittills i serien – förlusten mot Helsingsborgs IF på Olympia. En bitter förlust som slutade 1-3 (1-1). Erik Hamrén var efter den matchen en hårt prövad tränare i Degerfors IF. Han såg minst sagt bedrövad ut efter tillställningen på väg ut till den väntande bussen.
Den 15 maj väntade så derbyt mot länsrivalen Örebro SK. En ny omgång stod för dörren. Hemma på Stora Valla hade Rödvitt intet att sätta emot utan föll med klara 0-4 (0-1). Närmare 10 000 åskådare på plats.
Därpå följde två oavgjorda matcher för Erik Hamréns manskap. Dels mot BK Häcken dels mot Trelleborgs FF.
Söndagen den 29 maj match på Stora Valla mot IFK Norrköping. Degerfors IF höll nollan både framåt och bakåt och den tredje 0-0-matchen på raken var ett faktum. Detta var den sista tillställningen innan sommar- och VM-uppehållet stod för dörren.
Rödvitt hann att skrapa ihop ynka 7 ”pinnar” av 33 möjliga! Skärpning i leden, förmodar jag att Erik Hamrén sa till sina mannar. Om inte så riskerade laget med att sannolikhet att ramla ur allsvenskan.
DIF passade på vid sommaruppehållet att avverka en DM-match som innehöll något av en målfest som man sett så lite av tidigare under den allsvenska säsongen. I en DM-match borta mot Nyedshov/Lindfors vann Hamréns manskap med förkrossande 14-0.
Bl a svarade ”Mål-Otto” för sex fullträffar och Dan Fröberg för fyra. Man ska även tillägga här att motståndarlaget vanligtvis höll till i division VI.
Nåväl allvaret skulle även komma ifatt DIF i slutet av juli månad då den allsvenska säsongen kom igång igen.
Den första matchen efter upphållet skulle Degerfors IF möta IFK Göteborg men den matchen flyttades fram i tiden.
Den 28 juli tog sig emellertid Degerfors IF an Hammarby på Stora Valla och efter den tillställningen fick man se en leende Erik Hamrén anlända till presskonferensen. Rödvitt vann med 1-0 och det var lagets andra (!) seger i årets allsvenska. Målgörare Dan Fröberg. Övriga tongivande hemmaspelare var, förutom målgöraren, ”Mål-Otto”, Henke Berger och Andreas Andersson.
Men även ”juggarna” Milenko Vukcevic och Vujadin Stanojkovic var pigga värre.
Den 8 augusti så vände den allsvenska säsongen med ett möte ånyo mot ”Bajen”. Denna gång på Söderstadion och vinst för Erik Hamréns grabbar med 1-0. Daniel Tjernström (om namnet är bekant?) då 20 år, gjorde sitt första allsvenska mål någonsin och blev stor matchhjälte. Hamrén var givetvis mäkta stolt över Tjernström och dennes arbetskapacitet. Även Dusko Radinovic var mycket duktig som libero.
Men säg den glädje som varar för evigt. Redan nästa match var DIF rejält ”tillplattad”. Detta efter mötet med IFK Göteborg på Stora Valla. Bortalaget kom med bl a sju VM-spelare och ytterligare tre spelare med landslagsmeriter.
Så det var inte många som höjde på ögonbrynen efter matchen. 2-4 (1-1) speglade klasskillnaden lagen emellan. Även Erik Hamrén hade den uppfattningen.
Sedan följde en viktig seger för DIF mot Landskrona i den allsvenska bottenstriden. DIF vann ”sexpoängsmatchen” på Landskrona IP med 3-1. – Jag är stolt och mycket lycklig, sa Hamrén efter matchen. Fattas bara annat.
I den matchen gjorde förresten ”Mål-Otto” sitt första allsvenska mål på ett år. Han skadades ju svårt i september -93 (benbrott) som reducerade hans framfart på planen.
Den 28 augusti följde så mötet DIF – Malmö FF hemma på Stora Valla. Slutresultat 2-6! Rena tennissiffror. Det enda positiva var att DIF vann hörnstatistiken med 17-2.
Redan i nästa match skärpte DIF till sig och slog tillbaka Häcken på Stora Valla i ett bottenmöte. Rödvitt vann med 2-1 och till de tongivande hörde målgörarna Milenko Vukcevic och Daniel Tjernström.
Matchen därpå seger igen denna gång mot Trelleborg och målgörare Dan Fröberg (2). Därmed fick Degerfors IF fastare mark under fötterna.
Den 18 september följde så match mot AIK hemma på Stora Vall där Andreas Andersson inledde matchen med sitt 1-0-mål och var i högsta grad inblandad i ytterligare två av DIF:s mål. Rödvitt vann till slut matchen med hela 4-0 (1-0) och Hamrén jättenöjd vid kommande presskonferens.
Några dagar därpå match mot IFK Göteborg borta (den uppskjutna som skulle ha spelats den 23 juli) och där lyckades DIF få 1-1. Milenko Vukcevic – mannen med den gyllene vänsterfoten” – frälste Degerfors IF med ett sent men välförtjänt kvitteringsmål.
Efter matchen tittade Ralf Edström in i omklädningsrummet och ”grattade”. – Skönt att se ett lag som verkligen satsar offensivt när de möter Sveriges kanske bästa lag, sa Ralf och hyllade sin moderklubb Degerfors IF.
Sedan föjde seger mot Öster med 2-1 på Värensvallen samt 1-1 mot såväl Västra Frölunda som Halmstad.
Den 16 oktober derbyförlust mot ÖSK på dåvarande Eyravallen inför 11 000 åskådare. ÖSK vann med 2-0 .
Den 23 oktober gick så säsongens sista match mot anrika Helsingsborgs IF. Slutresultat: 2-2. Detta var för övrigt Dan Fröbergs avskedsföreställning. – Allt har sitt slut, sa Danne i omklädningsrummet efter matchen.
Detta kom även att gälla för Erik Hamrén som redan efter förlusten mot Örebro SK den 16 oktober fattade det beslutet.
Trots klubbens bästa säsong på 30 år så drog Hamrén vidare i sin karriär och lämnade DIF för AIK. Resten är som man brukar säga fotbollshistoria.
Det var verkligen inget ”dödsbo” som Hamrén lämnade efter sig. Där förekom spelarnamn som ”Mille”, Dusko, Vujadin, ”Mål-Otto”, Henrik Berger, Andreas Andersson, Sebastian Henriksson, Daniel Tjernström m fl.
Vem skulle då ta över tränarrodret efter Hamrén? Jo, efter två år som chefstränare i IFK Norrköping återvände så Sören Cratz till Degerfors och rödvitt. Men den biten får vi ta en annan gång.
Sten Lundmark
Sveriges nya förbundskapten i fotboll Erik Hamrén har även tränat Degerfors IF. Året var 1994.
Här ses hela spelartruppen 1994 på bild. Hamrén sitter som framgår mellan de båda målvakterna Jesper Leu och Dan Larsson.