Eleganten Gunnar Aronsson
100 matcher i den klassiska rödvita tröjan innebär att man gått den långa vägen inom brukslaget. Någon påstod en gång att ”Gunnar är det gröna fältets trägne bonde. En gedigen arbetare som aldrig gör en dålig match, men heller aldrig spelar den dominerande rollen på plan.”
En bra sammanfattning betr. Gunnar Aronsson (eller Gunnar ”Aron” som man på orten kallade honom).
I början av 1960-talet skrevs det mycket om Gunnar ”Aron” i spalterna. Det var när Gunnar Nordahl blev tränare för Degerfors IF. Nordahl anses nämligen som mannen bakom Gunnar Aronsson.
Gunnar ”Aron” debuterade i A-laget som inner utan att lyckas. Det ändrade Nordahl på när han kom. Han satte helt enkelt Gunnar ”Aron” som högerhalv och därmed kom framgångarna för denne. Man talade till och med om den nye Olle Åhlund när det gick som bäst för Gunnar.
Nu ska det även sägas en gång för alla. Gunnar är inte släkt med de båda andra bröderna Aronsson i DIF, Leif och Jan, som många utsocknes trott under åren.
Gunnar ”Aron” är en ren Degerfors-produkt. Han debuterade i brukselvans A-lag 1961, och spelade sedan omväxlande i A- och reservlaget till en början.
När ÖSK tog emot Degerfors IF söndagen den 8 oktober 1961 så blev det Eyravalls-debut för Nordahls nya fynd Gunnar ”Aron” samt dessutom Sten-Åke ”Söla” Andersson. ”Båda genuina degerforsprodukter och ett resultat av det fina ungdomsarbete som Degerfors bedriver” stod det att läsa i programmet. Och det är väl bara att instämma i.
Gunnar ”Aron” hade ju förmånen att få spela under DIF:s händelserika 1960-tal.
1961 mitt under brinnannde säsong plockades Gunnar Nordahl hit som tränare för att hålla laget kvar i finrummet. Lösningen kom då att heta förbättrad kondition. Det var då grusgroparna i Ramshöjden blev riksbekanta. Det konditionssvaga spelarmaterialet fick känna på en medicin de aldrig känt förut och fakirträningen gav resultat. Kontraktet kunde räddas.
1962 blev även ett år där laget sladdade i Allsvenskan. Ömsom vin ömsom vatten.
Sedan kom lyftet så att säga. Silveråret 1963 då det mesta rullade på för DIF. Det handlade då mycket om radarparet Lasse Heineman/Tord Grip.
I maj månad 1963 gjorde DIF en kanonmatch borta och slog Ögryte med 3-0. I denna match applåderade Ullevi-publiken det granna spel som bruksgrabbarna presterade. Just i denna match var slitvargen Gunnar ”Aron” och backkollegan Agne Andersson helt suveräna och fick många rosor i pressen efter matchen.
I juni månad -63 hade kulttidningen Rekord Magasinet (eller som den då hette Tidningen REKORD med Sportrevyn) rubriken:”DEGERFORS det lilla samhället med DET STORA FOTBOLLSLAGET”. För visst var det så.
För i denna artikel fanns bl a en spelarpresentation och där fick Gunnar ”Aron” följande beskrivning: Förutom namn och födelsedatum stod att läsa – Egen produkt som anses vara en mycket lovande yngling. Lägg namnet på minnet!
1963 var ju för övrigt som framgår ovan den minnesvärda säsongen då de stora silvermedaljerna gick till bruksklubben – två poäng från det allsvenska guldet.
Utöver Gunnar ”Aron” fick följande spelare den säsongen pryda sitt bröst med det s k stora silvret: ”Sippan” Tinglöf, Willy Sträng, Agne Andersson, Håkan Höglander, Göran Kummelstedt, Leif och Jan Aronsson, Tord Grip, Lasse Heineman samt Sven Augustsson.
Sedan 1961 och fram till 1967 var Gunnar mer eller mindre given i laget. Han slutade -67 med storfotbollen och varvade ner i Gullspång. Därefter skrev han på för Hasselfors där han var spelande tränare i fem år. Gunnar ”Aron” hann även med en tränarsejour i Karlskoga SK innan han la fotbollen på hyllan.
Gunnar är fortfarande bruksorten trogen och lär väl så förbli eftersom han numera är pensionär (f 1940).
Han är en av de som sett till att namnet Degerfors är känt runt om i vårt land och även utomlands för den delen. Något av en fotbollsambassadör med andra ord. Kan man bli finare än så här på bruksorten?!
Sten Lundmark
Frilansskribent
Eleganten Gunnar Aronsson – Gunnar Nordahls fynd i början av 1960-talet. Silvermedaljör i Allsvenskan 1963. En genuin degerfors-produkt som spåddes bli den nye Olle Åhlund. Gunnar ”Aron” nådde inte ända fram till Åhlunds klass men han var en genuin duktig slitvarg.
(Silver)medaljens baksida! Skit och slit på blöta träningsplaner. Här ses Gunnar ”Aron” till vänster i en träningsmatch.
Gunnar Nordahl sägs vara mannen bakom fyndet Gunnar Aronsson. Nordahl var centralfiguren under några år i Degerfors IF tiden 1961-65.
1963 blev ett minnesvärt år för Degerfors IF. Tvåa i Allsvenskan och endast två poäng från guldet. Det här laget från april månad -63 mot Hammarby borta (seger med 1-0) får representera klubben.
St fr v: Leif Aronsson, Tord Grip, Håkan Höglander, Lasse Heineman, J-E Karlsson, Jan Aronsson.
Knäst fr v: Gunnar Aronsson, Willy Sträng, ”Sippan” Tinglöf, Agne Andersson samt Göran Kummelstedt.
Degerfors IF i mars månad 1964. St fr v: Gunnar Nordahl, Leif Aronsson, Tord Grip, Thomas Nordahl, Stig Enock, Jan Aronsson, Håkan Höglander, Stisse Ekman, Tore Karlsson.
Knäst fr v: Gunnar Aronsson, Willy Sträng, ”Osten” Pettersson, Sven Augustsson, Göran Kummelstedt samt Leif Eriksson.