Senaste nytt

  • Degerfors IF föll i genrepet

    Läs mer

  • Inför Åtvidabergs FF-Degerfors IF

    Läs mer

  • DIF-seger på Trängens IP

    Läs mer

  • Inför BK Forward-Degerfors IF

    Läs mer

  • Mihali Mayambela till Degerfors IF

    Läs mer

Lundmarks backspegel: IFK Värnamo

logga 0 Vårnamo

Ett "vulkanutbrott" av sällan skådat slag bjöd Degerfors IF på i en hemmamatch mot IFK Värnamo i superettan i mitten av maj månad 2012.

Efter ett 0-1 underläge i halvtid vände de rödvita till en storseger med 6-1.

Och den som förlöste Degerfors krampaktiga spel var Alexander "Nutt" Andersson, som från nära håll tryckte in 1-1 nio minuter in i andra halvlek efter en smörpassning från Amadayia Rennie.

I den 17:e minuten i första halvlek var "Nutt" Andersson på väg att springa sig fri på en långboll, men hindrades av Värnamos mittback Martin Claesson som fick rött kort (!) efter sin tröjdragning.

En utvisning som var solklar. Det var en frilägessituation. Först drog Claesson i tröjan och sedan försökte han sparka ner "Nutt" Andersson.

Utvisningen gav Degerfors IF ett spelövertag, men det var väldigt klena avslut i den första halvleken även om DIF vann avsluten med 12-1. Värnamo hade tagit ledningen med 0-1 i den nionde minuten på ett minst sagt snöpligt sätt. En Värnamohörna nickades ut av DIF-försvaret till Tobias Englund som drog till direkt. Bollen touchade en DIF-spelare och DIF-målvakten Brian Edwards var chanslös då han var på väg åt andra hållet.

Men om första halvlek var en krampaktig historia så blev den andra raka motsatsen. Efter "Nutts" kvittering till 1-1 nio minuter in i andra halvlek så fortsatte problemen för Värnamo, när målvakten Björn Åkesson fick kasta in handduken efter en räddning. Han sträckte sig i baksidan av låret redan på uppvärmningen före matchen, men försökte ändå genomföra matchen. Men till slut gick det alltså inte.

In i målet kom unge tredjemålvakten Tobias Andersson och för honom blev det ingen rolig afton. Han fick släppa fem (!) mål bakom sig.

DIF tog ledningen med dryga kvarten kvar. Det var Christopher Brandeborn som kastade sig fram och tåade in 2-1. Vild glädje i DIF-lägret, och efter det målet gick luften ur Värnamo.

Och sedan rullade målen in i strid ström för DIF. Amadayia Rennie, som var bäste DIF:are till sammans med "Nutt", gjorde 3-1, inhopparen Karikari 4-1, inhoppande debutanten Jesper Karlsson 5-1 och i slutsekunderna fastställde backen Jonas Olsson slutresultatet till tennissiffrorna 6-1!

Tre viktiga poäng till DIF, och det var många som drog en djup suck av lättnad både i laget och bland publiken på Stora Valla sedan rödvitt lyckades vända underläget till storseger.

Publiksiffran uppgick till 1 575. Domare: Magnus Ahlsén, Linköping.

Kort historik

Året är 1912, en solig majdag på Karl Wetterholms raksalong, ett mycket fashionabelt sådant inrett med fyra stora skinnfåtöljer, uppställda mot varandra. I fåtöljerna sitter även herrarna Ragnar Selander, Bernhard Berg och Johan  Maurd.

De fastställer de sista detaljerna för det som idag är Idrottsföreningen  Kamraterna - IFK Värnamo. Mycket har såklart hänt sedan den dagen, men hörnstenarna i föreningen: RESPEKT, ETIK och MORAL finns självklart kvar och är högst aktuella i både dagens ledarskap, hos spelare och hos föreningens medlemmar.

IFK Värnamo är en framgångsrik och mångkulturell förening som under årens lopp fostrat oerhört många duktiga fotbollsspelare, både på herr och damsidan.

Men det är i ungdomssektionen allt börjar. IFK Värnamo har alltid satsat hårt på sin ungdomsverksamhet, det visade sig inte minst när Värnamos A-lag på herrsidan vann matchen mot Kristianstads FF, 2010 och avancemanget till SUPERETTAN blev ett glädjande faktum.

Den hittills största internationella framgången för IFK Värnamo är Jonas Thern, som spelat både utomlands och i landslaget, bland annat under VM-94. En annan framgångsrik spelare är landslagsmeriterade Michael Svensson.

Sten Lundmark

                                                                                                                                                                                                   

Skriv utE-post

Lundmarks backspegel: GIF Sundsvall

logga-450x255

Degerfors IF och GIF Sundsvall möts lördagen den 13 september.

Det var 1965 som Norrland var med i Allsvenskan för första gången.

Den 30 maj på Stora Valla och den 12 september på Idrottsparken i Sundsvall.

Det var GIF Sundsvall som stod för det öppna norrlandsfönstret.

Om vi börjar med DIF:s hemmamatch den 30 maj på Stora Valla så ska poängteras att de tre målen som de rödvita gjorde under den första kvarten inte bara var resultat av den egna förmågan. De var i ungefär lika hög grad ett resultat av "Giffarnas" oförmåga. Irreterade av den nedåtgående solen verkade Sundsvallsförsvaret mest som en hönsgård till en början och den ena praktmissen följde på den andra.

Det var Tord Grip som stod för många fina framspelningar till sina kamrater. Han hade god hjälp av Gunnar Aronsson som matade på fint i inledningen av matchen. Han stod även för en fin framspelning som Anders Asplund gjorde 1-0 till DIF. Asplund gjorde även 2-0 och Leif Aronsson svarade för 3-0 till Röd-vitt.

I andra halvlek då DIF fick spela i motsol, vände bladet. GIF började lira boll och fick ett gott grepp på spelet. Sundsvalls Kjell Eriksson var en ständig oroskälla för hemmaförsvaret. Han höll hög allsvensk klass. Men några mål blev det inte. Men pressat var DIF emellanåt.

"Osten" Pettersson i målet hade det svårt med solen rakt i ögonen men fick hjälp av Willy Sträng som sopade bort bollen på mållinjen flera gånger.

Publiksiffran uppgick till 4085 personer och Roland Bäckström från Göteborg dömde matchen.

Den 12 september väntade så returmatchen mot "Giffarna" på Idrottsparken i Sundsvall. Där vann Degerfors IF igen, nu med 4-2. 3824 personer tittade på och Olle Jönsson från Stockholm var domare.

0-1 Tord Grip, 0-2 Asplund, 0-3 och 0-4 Leif Aronsson. 1-4 och 2-4 Kjell Eriksson. DIF hade inga större bekymmer att klara full poäng mot redan avsågade jumbon Sundsvall. Matchen var av dålig kvalité och så pass jämn att Sundsvall med större skärpa både framför eget och motståndarens mål hade kunnat vinna. Genom segern i Sundsvall tog Degerfors IF ett betydelsefullt steg på vägen mot förnyat kontrakt i allsvenskan. GIF Sundsvall då? Laget vann bara en match och slutade på sista plats säsongen 1965. Men så hade "Giffarna" 1965 Allsvenskans sämsta försvar (71 insläppta mål) och sämsta anfall (19 mål).

Det visade sig att de egna spelarresurserna inte räckte till. Till stor heder för Giffarna skall emellertid slås fast, att laget genom hela allsvenskan bemödade sig om att spela riktig fotboll utan säckförsvar och ruffmetoder. Laget skaffade sig sympati och ära men för få införskaffade poäng gjorde att laget fick lämna finrummet. Notabelt är att av de 19 målen som Giffarna gjorde hade Kjell Eriksson till pappa, men han var alltför ensam för att det skulle bli några större farligheter.

Redan efter det en tredjedel av matcherna spelats låg GIF Sundsvall förankrat i botten och kom tidigt helt ur riktningen.

Sten Lundmark                                                                                                                                                       

Skriv utE-post

Ett tidigt vulkanutbrott mot Landskrona


Med anledning av den kommande matchen i Superettan mellan Landskrona Bois och Degerfors IF så finns det all anledning att ta en titt i Lundmarks Backspegel.

I den allsvenska säsongen 1938-39 möttes Degerfors IF och Landskrona Bois för första gången i allsvenskt sammanhang. Det var närmare bestämt söndagen den 11 september 1938. Spelplats: Degerfors idrottsplats som Stora valla hette från begynnelsen.

Landskrona kom som serieledare i allsvenskan, en poäng före Elfsborg. Skåne-laget tillhörde redan på den tiden veteranerna i elitsen eftersom laget var med från begynnelsen 1924.

Det var alltså ingen dununge som Degerfors IF skulle möta denna höstmatch. Mest känd i Landskrona Bois var naturligvis centern "Buckla" Hansson som veckan innan medverkat i det svenska landslaget mot grannlandet Norge.

Ett annat känt namn som man oroade sig för i Degerfors var Kurt Bergsten. En av Sveriges bästa yttrar och även han landslagsspelare liksom ytterligare fyra spelare i Bois. Dessutom hade man i Skåne-laget en av de yngsta spelarna i allsvenskan - E. Halling, även han en storskytt.

Skåne-laget hade även aviserat att man eventuellt skulle komma med målvaktsreserven Tore Ström. Måhända en försvagning av Landskrona Bois som det även skulle komma att visa sig...

Sammanfattningsvis så förväntade man sig första klassens fotboll. En hård och jämn tillställning men hur gick det då?

Jo, det blev ett så kallat vulkanutbrott som gav eko i hela Fotbollssverige ! 5-0 vann Degerfors IF med och väckte en sådan sensation att det hamnade på Aftonbladets löpsedel.

Degerfors IF ställde upp med följande kedja från vänster: Nils Skålberg, Keller Karlsson, Jocke Bergström, Karl-Erik Jakobsson samt Henry "Lill-Hambo" Jakobsson. En uppställning som kom att visa sig vara rena fullträffen mot serieledarna.

Vänstervingen Skålberg-Keller Karlsson visade fina takter och spåddes bli en fin ersättare för den gamla vingen Gunnar Lidman-Bengt Benjaminsson.

Jocke som center var ett fynd! Han var på ett prima spelhumör och briljerade storartat med fränt, rappt och väl tajmat spel. Han var helt enkelt pricken över "i:et" denna afton.

I kedjan så låg "Lill-Hambo" bakom samtliga fem mål på ett eller annat sätt. Det vill säga genom smörpassningar fram till målgörarna eller indirekt påverkan på spelet som avslutades med mål. Brodern, Karl-Erik, kunde kvittera ut betyget som bäste man på plan när det hela var över. Ett sällsynt bollsinne och "lurig" i sitt spelsinne. Valsade runt med Landskronas försvar som bara denne "Hambo-broder" var i stånd till i sina bästa stunder.

DIF:s försvar klassades på den här tiden som tillhörande Sveriges bästa i sitt slag. Där fanns förutom "Skjorta" Bergström, Eric Lundin, Nils Lundin, Arnold Tagner, Evert Holmgren, Gunnar "Gummi" Andersson.

"Gummi" Andersson, Arnold Tagner (eller Andersson som han hette då) samt Evert Holmgren var de bästa för dagen i DIF:s försvar. Även "Skjorta" Bergström var som vanligt på "hugget". Varvade idioträddningar med fräcka störtdykningar framför fötterna på bland andra "Buckla" Hansson och Gunnar Anderberg i Landskrona Bois.

"Buckla" Hansson, landslagscenter och allt var inte sig lik denna dag. Stod långt under Jockes klass. Hansson började storstilat med individuellt tricksande, men tappade bollen några gånger och därmed också humöret verkade det som. Försvann mer och mer, det vill säga föll ur ramen och blev till slut utraderad.

Gunnar Anderberg var annars den bäste i skånelaget. Han var den ende, som inte tappade sugen totalt. Även bortalagets högerinner Erik Persson kom undan med godkänt betyg.

Så lite målhistorik. Redan i den sjätte minuten av den första halvleken kom 1-0 till DIF genom Nisse Skålberg. 2-0 kom på straffspark i den 19:e minuten. Jocke Bergström slog straffen visserligen rätt på målvakten Ström men denne bjöd på en retur. Den bjudningen tog Jocke vara på och så var den dagen förstörd för Landskronas reservmålvakt.

I andra halvlekens tionde minut kom så 3-0. Målskytt: Jocke Bergtröm. 4-0 kom sent på hörna via Karl-Erik Jakobssons skalle.

Landskrona-försvaret började därefter spela med huvudet under armen som man brukar säga. Jocke Bergström kunde därför ganska obehindrat slå in sitt tredje mål för dagen (!) och DIF:s femte. Sensationen var ett faktum.

DIF:s seger slog ned som en bomb runt om i vårt land. Den allsvenska fotbollsseriens Benjamin, Degerfors IF från Värmland, hade besegrat de stolta serieledarna Landskrona Bois. Heders värmlänningar, skrev dåtida journalister.

Nära 5 000 åskådare kunde ta del av hur Landskrona Boois "översköljdes av het lava" som Idrottsbladet (det vill säga IB) föredrog att beskriva vulkan-lagets framfart.

Degerfors IF svarade för rena skrällen på tipset. Knappast någon trodde värmlänningarna om detta. Måhända gick ett eller annat "sömmersketips" in kan man tänka sig. Men de så kallade experterna hade Landskrona Bois som säker vinnare på kupongen.

Den 16 april 1939 tog Landskrona revansch - vann hemmamatchen med 2-0 efter mål av Knut Hansson och Tore Jonsson. Degerfors IF spelade nästan hela matchen med bara tio funktionsdugliga spelare. Evert Holmgren skadades i början på matchen och "linkade" därefter på sin ytter till ingen nytta. 2524 tittade på och Erik Skoogh från Halmstd dömde tillställningen.

                                                                                                                                                                                                                                                                    Sten Lundmark

Bildtext: Jocke Bergström svarade för tre av de fem målen som DIF gjorde mot Landskrona BoIS den 11 september 1938.

Skriv utE-post

Första mötet med Hammarby

 

Första allsvenska mötet mellan klubbarna Degerfors IF och Hammarby IF hände den 8/8 -54. Närmare bestämt på Stora Valla inför drygt 4000 åskådare. Resultat 1-2 (0-1) Målen: 0-1 Bernt Westerlund (37), 0-2 självmål Lars Larsson (51), 1-2 Knut-Olof "Kollan" Olsson (66).

Degerfors IF:s laguppställning: 1. Bertil Tinglöf, 2 Rolf Hillerberg, 3 Tore Karlsson, 4 Olle Åhlund, 5 Lars Larsson, 6 Ernst Bohlin, 7 Bengt Sarwe, 8 Jan Aronsson, 9 Åke Brask, 10 Knut-Olof Olsson, 11 Mats Nilsson.

Hammarby: Lars Wretman, 2 Hans Nell, 3 Valter Andersson, 4 Hans Möller, 5 Olle Nyström, 6 Gerhard Hill, 7 Bernt Westerlund, 8 Rune Larsson, 9 Folke Holmberg, 10 Georg Kraemer, 11 Lars Boman.

Matchen dömdes av Lennart Drottz, Göteborg.

Skyfallsliknande regn innebar en ren parodi på fotboll. Särskilt efter paus. Då hade Stora Valla anlagt ett träskliknande utseende, vattensamlingar bildade förrädiska hinder.

DIF:s Åke Brask gjorde allsvensk debut. Hans insats var på gott och ont.

Degerfors IF blev utan båda pinnarna på Stora Valla på grund av ett oturligt självmål (se ovan).

Under matchens gång kunde man anteckna ett och annat kuriosa. Bl a att Degerfors IF försökte med fyra centrar. I tur och ordning Åke Brask, Olle Åhlund, Ernst Bohlin och Lasse Larsson. Litet åt panikhåll verkade det faktiskt. Brask fick tjänstgöra som kedjeledare under två inledande minuter. Åhlund skötte sysslan längst. Han började bra men försvann så småningom ut ur bilden.

Den 4/6-55 spelades så returen mellan Hammarby - Degerfors IF på Johanneshov. Resultat: 0-0. Degerfors IF ställde upp med följande: Bertil Tinglöf, Rolf Hillerberg, Jan Blomster, "Kollan" Olsson, Tore Karlsson, Ernst Bohlin, Åke Klintberg, Jan Aronsson, Lars Larsson, Mats Nilsson, Lennart Lindskog.

90 minuters slit i tryckande värme. Båda lagen kunde vara glada över att ha kommit undan med ena poängen i behåll efter så mycket slit men föga fotbollsspel. Alla 22 mannarna slet verkligen, men ändå blev så litet av vettigt fotbollsspel uträttat. Bäst i Degerfors IF var Jan Aronsson.

Publiksiffran uppgick till nära 10000 åskådare.

Sten Lundmark

Bildtext: Bäst i Degerfors i returen var Jan Aronsson.

Skriv utE-post

Skrällsegern mot Öster 1977

Sommarrepris

 

Inför möter Degerfors IF - Östers IF den 26 juni 2014 finns det all anledning att ta en titt i Backspegeln och se vad vi hittar där. Jo, bland annat ett minnesvärt möte lagen emellan i Svenska Cupen i slutet av 1970-talet. Synd om de i publiken som lämnade Stora valla innan slutsignalen gick och som därför gick miste om årets cupskräll!

Det kom en julikväll 1977. Regntunga moln svepte in över idrottsplatsen Stora valla och många i publiken började trappa av. Vi som var på plats och stannade kvar under matchens sista skälvande minuter kommer mycket väl ihåg vad som hände.
När fem minuter återstod av matchen mellan div III-laget Degerfors IF och allsvenska Östers IF så ledde bortalaget. 1-2 stod det på rapporttavlan. Matchen ingick som sagt i Svenska cupen.

Men så hände följande: I den 89:e minuten får Yrjö Toivonen ett bra läge och klipper till för kung och fosterland, som det brukar heta. Landslagsmålvakten Göran Hagberg kan ingenting göra och 2-2 är ett faktum.

I matchens 91:a spelminut (övertid med andra ord) slår Christer "Gubben" Johansson en smörpassning till Tommy Boström. Denne tar sig, på sitt typiska manér, förbi sin uppvaktning och sätter 3-2 till DIF. Du milde vilket liv det blev på Stora Valla.

Publiksiffran som från början uppgick till drygt 4 000 personer hade dramatiskt sjunkit när allt detta utspelade sig. Många hade som sagt redan lämnat arenan och gick därmed miste om ett tvättäkta vulkanutbrott!

Yrjö Toivonen gjorde sin första match som ordinarie. Han var mycket lyckosam. Han noterades för två mål (1-1 och 2-2). För Östers mål svarade Johnny Gustavsson och Tommy Evesson.

DIF:s målvakt, Hans "Mora" Eklund, 32, gjorde förresten en av sina sista matcher för klubben. Ett lämpligt happy-end på en nioårig sejour i rödvitt kan man tycka.

Trots att Degerfors IF vid den här tiden spelade i div III så höll laget en klar div II-klass, menade Östers tränare.

Degerfors IF av modell 1977 innehöll många fina lirare. De som kan sin läxa vet att just detta år gick laget till kval i serien. Men i kvalet till div II blev det bakslag. Motala klarade man av men mot såväl Brage som Häcken blev det torsk.

                                                                                                                    Sten Lundmark

Bildtext: Karlskoga Tidnings "löp" efter DIF:s skräll i Svenska Cupen 1977.

Det är så här vi minns toppforwarden Tommy Boström!

Skriv utE-post

Sponsorer

Aldrig ensam med oss

Annons
Adidas
Avis
Bio
Ctv
Degerforsbyggen
Degerforsenergi
Degerforskommun
Degerforsstadsnat
Kalrskogatidning
Kronhallen
Kuriren
Mhe
Wafab
Draka
Laboratorium
Maint
Saab
Bravida
Braxelsson
Cityradio
Deform
Dero
Gardfeldts
Hsb
Johanssonsbygg
Resebolaget
Scana
Sqs
Swedbank
Uniflex
Vanerbuss
Allson
Svea
Coop
Palm
Kd
Enfini
Rexel
Nobeli
IT & R
Docero
Cambrex
Agen
KRMAB
Intersport
Husbilslandet
Smarteyes
Bergs måleri
Emperi
Allstar
annons

 

0586-846 40

Måndag till Torsdag: 09:00 - 16:00
Fredag: 09:00 - 13:00

Copyright © 2016 Degerfors IF. Alla rättigheter reserverade.

 

Degerfors IF - Aldrig ensam med oss!